jag svävar mot kudden
udden av hunden
ungen och domen
och den våren,
- Den klarnar!  
- Den klarar! 
ja, så sa man 
så, - se så!!
men så -
så gjorde ej
se, för dej
var ju jag 
aldrig nån grej

så, - se så!!
ja, så sa man
för se; 
se så solen
strålar
men dagar...?
- ja, jag klagar 
än, men se,
se våren
så strålar
våren 
genom åren
ja, se;
man klarnar
så,
man klarar

och man fattar
att allt jag fattas
är att mot hunden
udden av kudden
snusa och få busa 
mysa och få 
se dig lysa
så sluta,
se värmen,
så våren strålar
så kär och så lär 
vi varann 
väl än?