det finns en sjukdom
en allvarlig sådan
den sitter på väggen
i spegeln, spegeln där
i ditt badrum 
det utan tvål
dukar och draperi
jag såg dig aldrig som drabbad
men din dom 
den synades där
under lysrörens vågor
det böljande bleka ljuset
och så svärtan om vart annat
skratten som sköljde över oss
där vi turades om vid knappen
släckte, tände
tände och släckte
dina grimaser
alltid värre än mina
som förvrängda 
nästintill makabra
det var nog där och då
jag blev smittad
i det råa porträtt
föreställande oss
det sjuka i
och emellan
för nu är det jag
som står splittrad
i stoftet
bland de spillror 
du och dina världar
lämnade efter sig
den där natten 
i mitt trapphus